Nu tittar alla på tiden för det här inlägget och tycker synd om mig. Jag är äckligt trött och min nacke blev arg igår så jag kunde inte sova förrns kanske.. elva. Jag som la mig halv tio. Inte så lysande. Men jag är här nu!

Jag hoppas för mina passagerares skull att jag inte behöver köra nu i början. Det är mörkt och jag kommer sitta och vara asnervös inför halkbanan så tankarna lär ju vara någon annanstans än på vägen. Men det blir nog bra.

Jag har en frukost som ska ätas och en kropp som ska kläs så time to go! Fortsätt tänka på mig!!