Idag är det en sånn här dag när man önskar att jag aldrig vaknade... Inte så att jag vill dö utan bara sova över hela dagen. Jag klev upp 5.45 stressade på eftersom det var -14 ute så jag ville ta bussen. När jag kom ner till körskolan så fick jag reda på att jag inte hade någon lektion utan det jag hade sett var den jag hade förra måndagen. Så nu sitter jag hemma hos mamma och tittar på Andra avenyn och funderar på att ta mig något att fika. Det var ändå två timmar sen jag åt frukost.

Jag har otur när det gäller att kliva upp. Som i lördags när vi skulle åka till tävlingen.
- På kvällen så tänte jag ut att om jag ställer klockan på 6.15 så hinner jag lätt eftersom Erika skulle hämta Rebecka 7.20.
- Jag ställde klockan och la mig.
- Klockan ringer och min hjärna övertalar mig att jag kan sova till halv och ändå hinna.
- Jag snoozar 20 över och sedan 25.
- Jag tänker till lite och tittar på klockan och inser att den är 7.26.
- Paniken växer och jag flyger upp i sängen och när jag nästan har fått på mig kläderna så ringer Erika och säger att dom är där.
Jag tror aldrig jag har varit så snabb någon gång! Jävlar i min lilla låda säger jag bara!

Nu är det spännande att se hur den här dagen slutar! Det är ju ändå klamydia dag idag!